SYDSLUTTNING & BENNY GOODMAN …2005

Gymnasiets latinlinje var ett garanterat växthus för alla de som redan i skolåldern formerade sig, för att senare i livet utgöra en färgstark grupp manliga 50+ taggare. En del av dessa grånande livsnjutare med begynnande synlig innerslang skulle, med viss möda, komma att aspirera på en styrelseplats i det illustra sällskapet Tagga Ner.

Jag har just blivit antagen som prospect i sällskapet. Nedan följer en rapport från en av sällskapets övningar på Mallorca under några dagar under slutet av oktober månad 2005, vilken jag inte bara bevittnade, utan även med viss glädjefylld möda deltog i. Att bli fullvärdig medlem gissar jag kommer att kräva ytterligare attribut. Framtiden får utvisa om man matchar in eller om man flaggas av för grosshandlarstart.

Uppmarschen mot sällskapet har dock för min del sannolikt skett helt programenligt. Fyra årig latinlinje på internatskola med en präktig relegering under sista termin på det fjärde året garanterade en bra positionering. De abrupt avbrutna fyra årens studier, har alltnog vid en senare inventering, visat sig ha kvarlämnat vissa kunskaper i det ädla språket. Det är framförallt två livsavgörande meningar av oskattbart värde som har etsat sig fast i lågpannan. Det ena är ”Tandem muscat cacavit” fritt översatt ”Äntligen sket flugan”. Det andra är ”Navigare necesse est” lika fritt borde det bli ” Att segla är nödvändigt.

Om flugans livsöde känns som ett löfte, så känns nödvändigheten att segla som ett tvång. Då min förenklade teori om människor är, att vi alla mer eller mindre drivs av livslånga tvångstankar så faller bitarna på plats. Människan älskar alltså att segla.

Jag har aldrig seglat, d.v.s. seglat på riktigt. Jag kände att mitt öde på den fronten var beseglat den dagen min kompis Thomas Rudewald någon gång under sommaren slog en signal. Thomas som har ett lagom brokigt förflutet är för övrigt Chairman i Tagga Ner. Bland hans meriter har framgått att han är KonsultElvis och Comfy Chair Tester. Alltså en bra polare att skota hem när det blåser kuling.

Thomas telefonsamtal mynnade ut i att han inbjöd mig att deltaga i en veckolång kappsegling på Mallorca tillsammans med några andra likasinnade kamrater från Sverige. Hela evenemanget som skulle gå under namnet Bavaria Balearen Cup 2005 lät som en omisskännligt tyskvarning. Det skulle senare visa sig vara en helt korrekt karttolkning.

När jag något senare berättade för några lokala vänner på hemmaön att jag inom kort var på väg att förlora min svendom såsom gast på segelsportens altare, frågade man genast på vilken båt det skulle ske, som om det nu skulle ha någon betydelse eller vara av någon avgörande vikt.

På en Bavaria 42:a svarade jag utan att blinka, rätt stolt över mina snabbt nyvunna kunskaper inom marina modellbeteckningar.

Charterholkar, fnös mina vänner som enda kommentar. Mitt mod frös till is i sensommarvärmen och jag övervägde snabbt att omvärdera mina kriterier för vänskap.

För den oerfarne och oinitierade riskerar seglingssporten ibland att uppfattas som en klassrelaterad sport med övertoner från den klasskänsliga fina världen. Ingenting skulle kunna vara mer missvisande. Segling som sport är tillgänglig för alla. Jag torde sannolikt vara en god förebild för detta påstående efter en veckas kappseglande bland kreti och pleti.

Just här kan jag inte låta bli att reflektera över att segelsporten sedan länge har bytt kostym. I min barndom var det t.ex. otänkbart för de s.k. riktiga seglarna att under kvällstid gå på klubben utan mörk klubbkavaj med polerat klubbmärke, vita byxor och vita nykritade dojor. Man tilltalade varandra i en låg och avmätt ton, vilken förvånansvärt väl harmoniserade med Revengegrunds ödsliga hoande ute till havs som väl passande ljudkuliss.

Det outtalade språket kunde liknas vid ett rituellt signalspel, ordlöst men innehållsrikt. Genom klädsel och gester signalerades avsikt och hemvist. För den nyfikne iakttagaren kunde en dag på klubben te sig som en jubileumssegling fylld med magifika Hondurasvagnar i full gala med tidsenlig lyft akterföring, vilka mest syntes vara avsedda att imponera på sin omgivning. Hon har en så graciös och inbjudande akter, kunde vara en vanlig kommentar under den här tiden. Idag skulle man förmodligen titta efter något annat om en fin akter kom på tal.

Våta bomullssegel på tork under dansbanans runda tak har bytts ut mot kevlargardiner vilka numera rullas in i masten efter utfört uppdrag. Vinschar med olika utväxlingar smiskar svällande biceps på fingrarna och skotråttan har uppgraderatas till ett piano.

Den mörkblå skepparjackan i filt med rekorderlig krage och stora ankarprydda knappar på har bytts ut mot colorerade Gortex jackor med kardborrelås och praktiska fickor för kreditkort och mobiltelefon. En lyxvariant med det äventyrliga namnet Ocean Explorer innehåller dessutom en sinnrik utvecklingsbar ficka för den alltmer vanliga handhållna GPS en. Enligt reklamen kan fickan också användas som sittunderlag, livboj eller nödraket. En allt nödvändigare kombination i vår krisdrabbade tid

Tillgång till klubbhusens regnskogsboisserade, och av traditioner baktunga, lokaler har ersatts med partytält med spröjsade fönster i plast. Vackra dukade bord har fått ge vika för långbord och klappstolar. Sjötungan enligt Walewska har hamnat i gårdagen. Idag kallas gröpen crossfood och serveras ur cantiner vilka jag senast såg när jag låg på fältmanöver på Utö på 60 talet. Årgångsviner har konverterat till vin nouveau och serveras ur Tetrapac i 10 litersformat. För Kalle Kartong spelar det ju egentligen ingen roll, han dricker ändå bara pilsner. Dagens marina Haute Couture är oftast reklamtunga T-shirts med tveksamma löften och överdrivna statements. En påtagligt bukstinn manlig deltagare från Malmö signalerar till omvärlden via sin T-tröja, I don’t give a fock …, nej det verkar så tänker jag högt för mig själv samtidigt som jag noterar den ovanligt klumpiga kopplingen till segelsporten.

Språket har fått nya verb och satsbildningar, till förfång för den akademiska grammatiken men till glädje och gamman för vår samtid vilken tar dagen och livet mer med en klackspark.

Nog orerande om att det var bättre för. Nu stod en veckolång kappsegling i Medelhavets turkosblå balja för porten.

Med påfallande Richterutslag i knäna så var då dagen kommen. Min plats hade av Thomas blivit angiven till fördäck, vilket jag skulle dela tillsammans med en kille som hette Anders. Detta ganska hala och, utav linor och skot, belamrade utrymme hade blivit tilldelat mig som min domän för den kommande veckan. Kommandoorden vilka skulle ha mig som mottagare under de första dagarna, och på vilka jag skyndsammast skulle reagera, skulle vara fläsk i lä, fläsk i lovart, förligt fläsk osv. Vad lite visste jag då om vad för nya ord och uttryck som låg i beredskap för mig att få ihop till någon form av sammanhang.

Anders var den förste jag mötte efter att ha anlänt till Club Nautico i Palma. Hans vänliga sätt och lite rufsiga intryck gjorde att jag genast kände mig välkommen. Det slog mig att han fick mig att tänka på en av mina barndomshjältar, mästerdetektiven Kalle Blomkvist. Levnadskonstnär, lösnummerförsäljare och lite nervig opportunist som jag själv, tänkte jag vidare. Anders berättade att hans roll ombord var Grinder. Jaha vad intressant, sa jag och såg förmodligen ut som en fågelholk. Inget bra läge att fråga om innebörden av denna sysselsättning så här tidigt i äventyret, slog det mig.

Väl ombord i träffar jag Odd hopkurad i sittbrunnen över en dator, inbegripen i en simulerad och komplicerad kursanalys på GPS’en. Odd vilken skulle fungera som båtens strateg och navigatör blev ytterligare ett bevis på kraften i en direktkontakt med positiva förtecken. Jag kände i det här läget att hela projektet bara blev bättre och bättre. Odd utstrålade ett jovialisk leklynne med många bottnar, parat med en påtaglig flerdimensionell kunskap i många ämnen. Spontan och lätt till hyss och skratt. Jag började nu känna mig väldigt väl till mods.

I fören stod en man och visslade samtidigt som han justerade något för om masten. När han ser mig komma snubblande över däcket släpper han vad han har för händerna och kommer mig tillmötes. Tjena, Brunte, välkommen ombord säger ett ansikte som osökt får mig att tänka på någon av de bildsköna gudarna ur den grekiska mytologin. Från höften kommer en våffla farande. ”Handslaget säger allt om personen”, tror jag det stod i någon bok som handlade om det sociala signalsystemet, vilken jag läste som osäker tonåring. Om så skulle vara fallet så var den här snubben som kallade sig själv för Brunte någon som inte gick av för hackor.

Jag hade just mött Claes. Det blev ett spännande möte som snabbt skulle utveckla sig till en varm vänskap, den korta tiden till trots. Bakom den lite bistra och lagom coola attityden skulle visa sig en man med de där speciella egenskaperna som många gånger utmärker bl.a. en stark ledare. Bakom det där coola fanns en varm och kärleksfull människa med enormt mycket humor och fin distans till tillvarons trivialiteter. Kort sagt en riktig höjdare. På min trevande fråga vad hans uppgift var under veckan svarade han bara ”ha koll på gardinerna så vagnen plockar rosor”. Jaså svarade jag.

Seglingsdagarna blev en upplevelse och en succé. En upplevelse för mig och en succé för Team Lazy Bastards. Vi spikade alla dagarnas seglingar. I några fall med bara några sekunder tillgodo när alla, för mig totalt obegripliga, handicapparametrar hade räknats in och ut. Vi spöade tysken ordentligt på hans egen planhalva. Upphetsad av våra framgångar förslog jag att vi skulle salutera varje lyckosamt seglingsresultat genom att köra librettot ur Wagners dödsmarsch genom båtens yttre högtalare. Det kanske var tur att mitt förslag inte vann majoritetens gehör. Jag kunde dock inte låta bli att väl i hamn stolt bära min T-shirt med den utmanande texten ” gracis a deu yo no som un alemany” Fritt översatt från katalan / mallorquinn betyder det ungefär, ”tack gode gud att jag inte är tysk” Den väckte en viss munterhet framför allt bland spanjorerna.

I väntan på vind blev det stunder av loj kontemplation. Jag tyckte att Palma såg inbjudande ut från havssidan. Greppbar i storlek och på något sätt välkomnande i sin utstrålning . Det slog mig att så långt ögat kunde ser fanns inga groteska höghus och köpcentrumkomplex med inbyggt människoförakt som främsta kännemärke. Tänka sig att de flesta husen i de centrala delarna är från 1200 talet och tidigare, pietetsfullt renoverade och kärleksfullt underhållna av generationer.

Hur såg Palma ut för de som kom farande med båt och ankrade upp i Palmabukten på den tiden. Katedralen låg naturligtvis där med hela gamla staden bakom sig. La Lonja med det vackra börshuset i gotisk stil från tidigt 1300 tal. Santa Catalina med de tre kvarnarna. Hur var vardagslivet på den tiden? Som nu kanske fast sannolikt med mindre prylångest och mer tyngdpunkt på ära och heder. Här drar jag mig till minnes en historia om en viss Senõr Jaime Armadans som placerade familjens heder i framsätet.

Historien som den berättats för mig gick ungefär så här.

”Det var en herre som en afton under karnevalen red hem längs en av de krokiga gränderna bakom katedralen. En tjänsteflicka stod i ett fönster, och när han befann sig rakt under henne, tömde hon en kanna med iskallt vatten över honom. Bara som ett oskyldigt skämt. Det var ju trots allt karneval. Men mannen som hette Jaime Armadans blev långvåt och ursinnig. Han bröt sig in i huset och piskade på stående fot upp pigan i hennes matmors åsyn. Sedan gick han. En timme senare kom husets herre hem och fick höra en våldsamt överdriven skildring av det tidigare besöket. Husets herre hette Pedro Español, och han blev också tokarg. På ett ögonblick hade han samlat ihop hela sin släkt och tågat raka vägen till Armadans hus. Där lät han slå in porten och misshandlade svårt Don Jaime och hans hustru och en släkting som råkade komma till städes. Det sades att det var ett under att det inte dog av sina sår. Naturligtvis blev det en förfärlig skandal, men tystades ner för familjernas skull och slutade med förlikning. Något år senare, under högmässan under Allhelgonadagen, kom hela släkten Armadans tyvärr inklampande in i San Franciskokyrkan, och i trängseln passade man på att knuffa till några medlemmar av familjen Español som tillhörde samma församling. Så var det klart. Trehundra personer befann sig i ett våldsamt slagsmål med knivar och värjor och kyrkpallar. Prästerna skrek som stuckna grisar, men de blev undansparkade. Först när officianten hade kastat sig emellan de stridande med hostian kunde man få en överblick av krigsskådeplatsen. Golvet var täckt av blodiga lik och sönderhackade kombattanter. Blodet hade stänkt högt upp på väggarna. Polisrapporten omfattade sexhundra sidor. I folioformat.”

Så gick det till på Mallorca i slutet på 1400 talet då befolkningen var släktkär, stolt och hade hedern som ledstjärna.

Tillbaks till verkligheten. Det började rassla i gardinerna. En och annan humla syntes plötsligt jaga fram och tillbaka över den nyss så blanka vattenytan. I comradion meddelades start om femton minuter.

Okey gubbar, säger Claes som nu vaknat till liv. Nu tar vi det lugnt och fint, vi har gått om tid att köra några provstarter.

Odd tar du tid från startbåten? Bra

Thomas gå upp akter om startbåten. Vi slår där så provar vi om vi kan pina oss babord om startbojen.

Fredric, när vi har slagit vill jag ha fläsk i lovart midskepps.

Anders du tar babordskvarnen.

Jag tar pianot Odd om du håller koll på tid och gradtal.

OK boys då slår vi var beredda.

Pang! 10 minuters skottet.

Anders ta hem en XXläpp.

Jag sitter fortfarande i min fläskposition och noterar med stigande upphetsning att humlorna är på vår sida till skillnad från ett flertal av våra högröstade tyska konkurrenter i sina charterholkar.

LITEN ORDLISTA OCH ANVÄNDBARA UTTRYCK

Vagn - båt (respektfullt)
Låda - båt (föraktfullt)
Holk - båt (om möjligt än mer föraktfullt)
Båge - som ovan
Snörpen - segelinställning i focken
Gardiner - segel
Humla - liten vind, vindby
Pust - lite mer vind
Pina - gå högt i vind
Piano, keyboard - låsmekanism i rad för fall på både babords och styrbords sida
G.G - gratis gröpe d.v.s. någon bjuder på mat
I näbben - i fören eller i förens förlängning
Sandloppa - mindre båt än den man själv seglar
Fyller på - tilltagande vind i seglen
Handoja el. hanfot - ett speciellt skotbeslag
Hyvla av tio dist - avverka 10 distansminuter
Regnskog - ädelträinredning
Va! - vanligaste ordet på sjön
Stora kundvagnen - stjärnbilden stora Karlavagnen
Sätta in på banken - tjäna distans, fördel
In i kaklet - in mot bergvägg, segla nära land
Banjovåffla - skakiga händer innan start
Grosshandlarstart - trängning från lovart
Ofri bord - väjningsplikt
Rosor - fördelar
Blya - båten gå framåt av egen tyngd
XX-läpp - liten mätenhet
Casha in - utdelning


Strömmingsambulans från Rödlöga - båt anpassad för sitt ändamål

Korinternas intåg i vetebullen - imponerande entre

Komma in på klubbhuset och snacka med slussvakten - besöka toaletten

Cacha in på en gång - ge upp för att vinna något annat när t.ex. vinden vrider emot

Därute plockar man inga roser- används när man ser t.ex. konkurrenternas felmanövrar i banan.

Ta in en XX-läpp - skota hem mycket lite

I krysset på Greta - mitt i prick ( i Spanien byts Greta vanligtvis ut mot Carmen)

Tyska delfiner med snorkel - badande tyska seglare i Medelhavet

Sydsluttning & Benny Goodman - allmänt bra läge

Sydsluttning - 1 kartong rött

Vinden rymmer in vid land - vinden dör ut vid land

Det är brudarna som visar åt vilket håll kompassnålen skall visa - fri tolkning (används ofta under
After Sea)

Defilera i manschetter -segla sista seglingen när regattan är klar.

Piruetter i Mussekostym - Holliday on Ice. (vad har det egentligen med segling att göra. förf.anm.)